A Drop in the Ocean - fanfiction

 

 

 

 

 "Name?" Kvinnan bakom disken uttalade frågan utan att titta upp, som om svaret inte intresserade henne.

   "Elvira. Elvira Chapman." Elvira höll kvar sitt grepp om resväskans handtag samtidigt som hon bytte tyngden från den ena foten till den andra. Ett lågt sorl fyllde luften i rummet med ljudet av mumlande röster och folk som otåligt rörde på sig.

   "Team?" Samma entoniga röst.

   "Drawing." Elvira sträckte lite på sig i ett försök att se över kanten på disken. Kvinnans långa nagel gav ifrån sig ett skrapande läte när hon drog den längs listan. Fingret stannade till och kvinnan såg upp för första gången.

   "Room seventeen. Second flat, east side." Anvisningarna fyrades av i snabb takt innan hon såg ner på sina papper igen. 

   Elvira tvekade och pekade sedan mot sin största väska med ett höjt ögonbryn. "Is there an elevator or should I -"

   "Next!"

   Befallningen röts fram i en ton som inte tålde motsägelser. Elvira samlade hastigt ihop sina saker och lämnade den långa kön som slingrade sig fram till receptionen som en fold i en djungel. Runt omkring henne rörde sig andra tonårningar i klungor och väskor och ryggsäckar täckte golvet som ogräs i en misskött rabatt. Elvira blev tvungen att kliva över och kryssa mellan dem för att undkomma den värsta trängseln. Någon hiss kunde hon inte hitta i den gamla herrgården, men efter att ha svept med blicken över hallen fick hon syn på en smal trappa, halvt undangömd i det vänstra hörnet.

   Elvira drog in ett djupt andetag och mätte stegen upp till andra våningen med blicken. Sedan slängde hon ryggsäcken över ena axeln, handväskan över den andra och grep hårdare om resväskans handtag. Den stora väskan innehöll kläder och andra nödvändigheter för åtta veckor framåt och så gjorde hon ett litet motvilligt skutt för varje steg som hon tvingade upp väskan för. Metoden fungerade ända tills trappan, där den var som smalast, svängde tvärt till höger och hennes ansträngningar mötte ett abrupt stopp. Elvira vacklade överraskat till. Väskan av mörkblå hårdplast kilades fast mellan de båda väggarna och vägrade röra sig ut fläcken.

   "No, don't do this to me." Elvira gnällde fram sin vädjan, trött efter resan och låg på blodsocker. Hon kände sig svettig och matt efter att ha suttit på ett överbefolkat tåg i flera timmar utan något att äta och hade inte mycket tålamod med motgångar. "C'mon, please."

   Hon gjorde ytterligare ett försök att rycka väskan fri vilket istället fick henne att snubbla framåt och tappa de båda andra väskorna i fallet. Resväskan kom loss och slog emot väggen en bit ner med en smäll. Locket flög upp och ut trillade byxor, tröjor och underkläder som lade sig i en färgglad röra i trappan.

   "Oh no." Elvira stönade uppgivet och satte handen mot pannan. Kunde den här förmiddagen bli värre? Det enda positiva i sammanhanget var att ingen annan var där och kunde bevittna hennes klumpighet.

   "Do you need any help?"

   Elvira ryckte till, vände bort blicken från det kaos hon skapat i trappan och tittade upp. Hennes ögon vidgades och hennes mun öppnades ofrivilligt när hon fick syn på killen ett par trappsteg ovanför henne. Han hade blont hår, brunare närmare roten, klarblåa ögon och en grå hoddie slängd över axlarna. Elvira kunde inte minnas att hon någonsin, någon gång, sett en kille som såg bättre ut.

   När hon insåg att han fortfarande väntade på ett svar stängde hon snabbt munnen och famlade efter de båda väskorna hon tappat när hon ramlade. "No, it's okay, I'm just going to..."

   Elvira avslutade inte ens meningen i sin iver att få undan sakerna medan hon fortfarande låg på knä mitt i trappan. Den främmande killen log mot henne och sträckte fram handen. Elvira stannade upp, tvekade ett par sekunder och tog den sedan. Hans hud kändes varm mot hennes när hon lät honom hjälpa henne att komma på fötter. Hon stod på trappsteget under hans och hamnade med huvudet strax under hans haka. Med bultande hjärta drog hon sin hand ur hans och vände bort blicken. Elvira fick fram ett flyktigt leende till tack innan hon böjde sig ner för att plocka upp kläderna.

   "Wait, I'll help you." Killen fiskade upp ett par tröjor och höll ut dom mot henne. Elvira tog emot dem och rodnade hett när hon fick syn på högen av underkläder som ogenerat lagt sig vid hennes fötter. Hon fick snabbt upp dem, stuvade ner dem i den öppna väskan och placerade tröjorna ovanpå.

   "Thank you, but I can do the rest by myself." Elvira undvek att möta hans blick när hon pressade ner resten av kläderna i väskan och smällde igen locket.

   "Niall." Han log fortfarande mot henne där han stod kvar på samma plats i trappan. 

   "What?" Elvira rätade förvånat på ryggen med ett fast grepp om väskans handtag. "Oh, right". Hon besvarade försiktigt leendet. "Elvira."

   "If you angle the suitcase a little, it will probably get easier." Niall placerade sin hand ovanpå hennes där hon höll om handtaget, vred lätt på det och lyfte samtidigt väskan så att den kom ut den trånga passagen mellan väggarna. "There you go."

   "Thanks." Elvira mötte hastigt hans blick, log ännu hastigare och skyndade sedan upp med alla väskorna för trappan till andra våningen. Väl uppe i korridoren stannade hon till för att luta sig mot väggen och lugna ner sin skenande puls. Focus, förmanade hon sig själv. He's just good-looking. What's the big deal? Okay, he's nice and charming as well. Hon skakade på huvudet åt sig själv. Den här sommaren handlade inte om att träffa någon kille. Det här var den sommaren då hon äntligen kommit in på det åtta veckor långa konstläger hon velat gå på ända sedan hon först hörde talas om det som barn.

   Om man ville ha någon chans att bli antagen var man tvungen att skicka in ett arbetsprov och för att få andsöka måste man ha fyllt sexton år. Platserna var få och skolan gränslöst populär vilket gjorde att de flesta som sökte in snart fick sina förhoppningar grusade genom ett artigt brev. När antagningsbrevet kommit med posten hade hon skrikit högt av lycka för att sedan ringa upp sin bästa vän och jubla i telefonen.

   Elvira tittade upp på den första av dörrarna till höger i korridoren. En liten skylt i borstat silver med siffrorna ett och noll hängde prydligt bredvid. Hon hade blivit tilldelad rum nummer sjutton, sju dörrar bort i den långsmala hallen. Efter att ha rättat till både ryggsäckes och handväskans remmar över axlen drog hon resväskan med sig bort till rummet.

   Hon sköt upp dörren genom att trycka sig mot den och stannade till ett par sekunder i öppningen för att ta in platsen. Rakt fram fanns ett brett fönster där ljuset strömmade in och bildade en solruta på det vita skrivbordet under. Framför det stod en stol av vitt plast med små hjul i samma färg. Även om det inte fanns någon synlig linje dragen på mitten, var rummet uppdelat i två halvor som speglade varandra. Två likadana enkelsängar, två sängbord och två garderober. På golvet låg en grön trasmatta som en gräns ovanpå det slipade träet.

   Ingen hade kunnat kalla platsen lyxig, med den var städad, ren och funktionell. Eftersom hennes rumskamrat inte dykt upp än gick Elvira in och valde den högra sidan av rummet genom att lyfta upp sin resväska på sängen. Ryggsäcken och handväskan hängde hon över fotändans gavel innan hon gick fram till det enkla skrivbordet och drog ut ett par av lådorna. När hon gick vidare för att titta in i garderoben rycktes dörren till rummet plötsligt upp och en tjej med ljusblont hår uppsatt i hästsvans tumlade in med sina väskor.

   "Hey!" Hon blåste undan en slinga av luggen som letat sig ur tofsen och log brett samtidigt som hon släppte alla väskor i en hög på golvet och gav dem en spark. "We are apparently going to share room. My name is Madison." Hon var lång och smal med atletisk kroppsbyggnad och, trots att hon bara befunnit sig i rummet några sekunder, utstrålade hon en energi som nästan dallrade i luften.

   "Elvira." Elvira besvarade hennes otvungna leende och höll upp handen till hälsning.

   "Cool name." Madison gick in i rummet som om hon redan ägde det och kastade sig på den andra sängen. "Only one desk?"

   "Yeah, it seems so. But there is two drawer units so we can take one each." Elvira öppnade locket till sin väska ovanpå sängen och lyfte ur kläderna som tidigare legat i en röra i trappan. Madison ryckte på axlarna som om lådorna i skrivbordet inte intresserade henne.

   "Sure, thats's good." Hon såg sig om ända tills hennes blick fastnade vid den extra dörren på vänster sida av rummet. Lika snabbt som hon lagt sig ner på sängen flög hon upp från den igen. "What's this?"

   Elvira såg på när Madison studsade fram till dörren med håret flygande i tofsen.

   "Right. The bathroom. It's great that we get our own." Hon stängde dörren igen, vände sig om och stod still en stund medan hon granskade Elvira med blicken. "Which team are you on? Wait, don't say." Hon slog lätt med fingret mot underläppen som om hon tänkte efter. "Drama?"

   "No. Drawing." Elvira lade en slinga av sitt halvlånga hår bakom örat och drog lite på munnen. "Which team are you on?"

   "Dance.", Madison gick tillbaka till sängen och bredde nonchalant ut sig på överkastet för andra gången. "I've been dancing since I was five. First ballet, then more jazz and street." Madison bytte ställning på sängen som om hon hade svårt att sitta still, som om hon hade en inneboende rastlöshet hennes kropp inte kunde kontrollera.

   Elvira nickade innan hon sköt in några vikta tröjor på ett av hyllplanen i garderoben. "How do you send a work samples in dance?" Hennes fråga var uppriktigt nyfiken.

   Madison drog upp benen mot kroppen och slängde armarna om dem. "You record a little video with yourself and send it online."

   "Oh, okay." Elvira plockade fram ett par byxgalgar samtidigt som hon undrade om det fanns någon möjlighet att hon och Madison skulle kunna bli nära vänner. Inte för att Madison inte verkade vara snäll och trevlig, men för att de var så olika. Allt med Madison utstrålade sorglöshet, spontanitet och obegränsad energi.

   "By the way." Madison spärrade plötsligt upp ögonen samtidigt som hon ännu en gång bytte ställning där hon satt på sängen. "Did you see the guy with the grey hoddie? With blonde hair?"

   Debora frös mitt i rörelsen vid hennes fråga.

   "I mean, hello!?" Madison skrattade till som om hon knappt kunde tro det. "How hot was he? I think his name was Nick or something."

   "Niall." Elvira rättade henne automatiskt utan att tänka sig för. 

   "Right, that's his name. So you met him?" Madisons iver blandades med en avvaktande ton.

   "Not really." Elvira blev irriterad på sig själv över den omedelbara besvikelse som högg till i henne. Även om hon bara träffat honom under ett par minuter i trappan kändes det som att de delat något speciellt under den korta stunden. Samtidigt borde hon ha förstått att hon inte var den enda som lagt märke till den blonda killen med de klarblåa ögonen.

   Madisons ansiktsuttryck blev lättat vid hennes svar. "I mean, he look like a moviestar or something. Tan, fit and with a perfect smile. What more can you ask for in a boy?"

   "Good personality?" Elvira kunde inte låta bli att fälla in frågan.

   Madison ignorerade hennes kommentar. "Did you know that he drove all the way here on his motorbike?"

   "No, I didn't." Elvira undvek att se på sin rumskamrat när hon svarade. Madison var den sortens tjej de flesta killarna skulle falla för utan att blinka. Söt, sprudlande, glad och charmig. 

   Madison hoppade upp från sängen och kastade en bick på sportklockan med brett band hon bar om handleden. "I think it's time for information in the dining room now. Are you coming?" Hon såg hastigt upp på Elvira samtidigt som hon rotade efter något i en av sina väskor. Efter några sekunder fick hon fram ett rosa läppglans som hon applicerade med en van rörelse. Hon lutade sig mot spegeln som hängde på väggen och plutade med munnen mot sig själv. 

   "I'm coming. Wait a minute." Elvira drog sin vita t-shirt över huvudet och bytte ut den mot ett luftigt vitt volanglinne. Hon kände oftast inget stort behov av att göra sig fin med hjälp av kläder eller smink, men blev plötsligt rädd att framstå som en grå mus i jämförelse med Madison. Hon drog ett par tag med borsten genom sitt tjocka hår, ett hår precis som hennes mamma hade samma färg som kaffe latte. Madison slöt handen om dörrhandtaget och Elvira följde snabbt efter henne ut i korridoren.

   Utanför rummet rörde sig andra tonåringar i klungor mot trappans riktning och på vägen dit hälsade Madison obekymrat på alla de mötte som om hon redan kände dem. Elvira höll sig ett halvt steg bakom henne, ovan vid hennes familjära sätt. Det tog sig ner för trappan, förbi receptionen och in i den stora matsalen. De hade än så länge bara befunnit sig i områdets huvudbyggnad, en välbevarad gammal herrgård med anor från tidigt sexhundratal. Elvira älskade platser som den här. Platser där historiens vindslag var så tydliga att man kunde känna brisen av dem. Där dofter, färger och arkitekturens detaljer vittnade om att människor levt där under århundraden före dem.

   Bottenvåningen utgjordes till stor del av den rymliga matsalen som även fungerade som samlingssal. I de två våningarna ovanför dem låg sovrummen tillsammans med de gemensamma uppehållsutrymmena. Tjejernas rum fanns på andra våningsplanet och killarnas på det tredje. 

   Madison gick före Elvira till ett bord i mitten av salen med åtta stolar där hälften av platserna redan var upptagna. 

   "Hey!" Hon slog sig ner på en av de lediga stolarna och log mot de andra tjejerna. "My name is Madison and this is Elvira." Hon gjorde en gest mot henne samtidigt som Elvira satte sig på platsen bredvid. "We live in room seventeen. Which team are you on?"

   Elvira förvånades och imponerades ännu en gång över sin rumkamrats spontana och orädda sätt mot främmande människor. De andra tjejerna avbröt sitt småprat, presenterade sig och svarade på Madisons fråga om inriktningar. Jenny och Charlotte delade rummet längst bort i korridoren och till skillnad från de flesta andra på konstskolan, kände de varandra sedan tidigare. De hade båda två valt musikinriktningen. De andra tjejerna vid bordet hade precis som Elvira och Madison blivit rumskamrater genom en slumpmässig tilldelning. Zoe som är lika gammal som Elvira hade anmält sig till dramakursen och Louise som satt mitt emot Madison hade dans som inriktning.

   "Then we'll meet at the lessons!" Madison lutade sig entusiastiskt fram på armbågarna med uppmärksamheten riktad mot Louise. "I've heard that the teachers are awesome."

   Louise nickade. Hon hade smålockigt hår som nådde till axlarna och silverringar som dinglade i öronen när hon rörde på huvudet. "Me too. I almost fainted when I got my letter." Hon skrattade lite och såg menande på de andra för att få bekräftelse på att de känt samma sak. Elvira skulle svara att hon höll med, men stängde munnen igen när en man i femtioårsåldern ställde sig upp en bit bort. Han hade något auktoriärt över sin kroppshållning och surret i salen lade sig efterhad medan mannen tålmodigt väntade. När tystnaden var total harklade han sig och såg ut över det stora rummet.

   "Welcome to Maynards Artschool. My name is Carlos Maynard and I'm the principal at this school that have been active for almost eighty years. As you know we give young students like yourself a chance to come here and study all kinds of art."

   När Carlos började berätta om sommarlägret, dess historia och fyra inriktningar såg sig Elvira om i salen. En snabb uppskattning lät henne veta att hon var en av ett drygt hundratal unga människor som med förväntan lyssnade till det som sades. Vid Carlos Maynards bord satt de andra lärarna med ögonen riktade mot rektorn. Samtidigt som Elvira gled med blicken över dem kände hon mer än såg att någon iakttog henne.

   Försiktigt vred hon på huvudet medan de andra fortfarande hade uppmärksamheten fäst på rektorn. När hon diskret tittade bort mot bordet snett bakom deras mötte hennes blick omedelbart Nialls. Han log mot henne och hennes hjärta slog snabbt in på den dubbla takten. Utan att besvara leendet vände hon hastigt bort huvudet som om hon inte sett honom. Hon kände sig löjlig som blev så påverkad av hans blick och hoppades att ingen, allra minst Niall, skulle lägga märke till hennes reaktion.

   Rummets temperatur tycktes stiga när hon tänkte tanken och Elvira sträckte sig efter kannan med isvatten som ställts ut på borden. Hon fyllde sitt glas med kall vätska och tog en djup klunk innan hon satte ner det igen. Carlos hade kommit fram till presentationen av lärarna som arbetade vid de olika inriktningarna nu och lämnade över ordet till dem. De reste sig en och en och berättade kort om sig själva och den roll de skulle ha i undervisningen på lägret. Bredvid Elvira flämtade Madison till och satte armbågen i sidan på henne.

   "Don't look, but that guy I told you about is sitting at the table behind us!" Hon viskade ivrigt orden i hennes öra.

   "He is?" Elvira svarade lågt utan att kommentera att hon redan lagt märke till det. Madison började frånvarande trumma med fingrarna mot bordskanten som om hon funderade över något samtidigt som en av lärarna berättade att alla skulle få sitt personliga schema på väg ut från matsalen.

   "Breakfast is served at eight o'clock in the morning. And the lessons start at nine. Don't be late!"

   De andra tjejerna vid deras bord gav varandra blickar som om de tyckte att läraren som uttalade sig framstod som onödigt allvarlig.

   "The rest of the day is free to pack up your stuff and settle down in your rooms. We meet here again in two hours for diner." En artighetsapplåd följde på den kvinliga lärarens avslut.

   "Shall we go and get our schedules?" Elvira kastade en blick på Madison samtidigt som hon sköt ut sin stol från bordet.

   "What?" Madison såg ut som om hon rycktes upp ur sina tankar. Hon tittade snett bakåt och sedan tillbaka mot Elvira.

"Wait a second, I have something to do first." Hon reste sig upp, skakade ut håret ur tofsen, fick något målinriktat över sitt ansiktsuttryck och gick bort till bordet där Niall satt kvar och pratade med några killar.

   Elvira såg förvånat på medan Madison gick fram till dem, log och frågade om hon kunde få låna vattenkannan på deras bord. "Our is empty." Hon vinklade på huvudet med blicken fäst på Niall.

   "Of course." Niall besvarade Madisons leende och sköt vattnet i hennes riktning. Madison lutade sig fram så att hennes blonda hår svepte över hans arm och axel när hon sträckte sig efter kannan. Med en triumferande min gick hon tillbaka med den till deras bord. För syns skull hällde hon upp ett glas vatten åt sig själv och drack upp det innan hon krokade sin arm i Elviras.

   "Now we can go and get our schedules." Madison såg ut att vara mer än nöjd med sig själv när hon drog med sig Elvira bort till utgången där lärarna delade ut scheman och andra papper med information för lägerdeltagarna. Elvira fick ännu en gång jobba hårt på att inte tillåta sig själv att känna någon avundsjuka.

   Hon och Madison var rumskamrater och skulle umgås hela sommaren. När de lämnade matsalen lovade Elvira sig själv att göra allt som stod i hennes makt för att de skulle bevara vänskapen under hela tiden.