A Drop in the Ocean - 10
Förra kapitlet:
De fortsatte prata om grupparbetena och undervisningen medan de promenerade den sista biten längs sjön. De höll sig till det och andra ofarliga och okomplicerade ämnen tills de kom tillbaka till lägergården. Då stannade Niall och rörde försiktigt vid hennes underarm.
"I gotta go now. But I see you later."
"Yeah. Bye."
När han gick iväg stod Elvira kvar och undrade hur lång tid det skulle ta innan hennes puls gick ner till en normal nivå igen.
When your world has been shattered
Ain't nothin' else matters
It ain't over, It's only love
And that's all, yeah
When your heart has been broken
Hard words have been spoken
It ain't easy, but it's only love
"I think we may have given ourselves a little bit too much work if we are going to do a mini-musical." Helena slog med pennan mot sitt anteckningsblock där hon satt på golvet i den lilla musiksalen.
"What do you mean? What else could we do?" Harry såg upp från sitt eget papper med höjda ögonbryn. Liam sa inget, men såg på Helena med samma frågande blick som sin bror samtidigt som han bytte ställning på pianostolen.
"I have talked to the others in my drama class and they are just going to do one scene and not a whole play," förtydligade hon sig tålmodigt. "Maybe we should do that as well. Choose one part of a musical."
Liam lutade armbågen mot tangenterna så att några illaklingade toner lämnade instrumentet. "You may be right."
"But it can't be a scene with many characters in," påpekade Harry samtidigt som han snurrade sin penna mellan fingrarna. "If Liam is playing the piano...We are only three persons that can be on stage."
"Hmmm." Helena tuggade fundersamt på en slinga av sitt hår. "Do anyone have an idea? Some favorite musical? Elvira?"
Allas blickar vändes mot Elvira som satt på kanten av rummets lilla scen med hakan lutad i handen. Deras uppmärksamhet fick henne att lyfta på huvudet och förvirrat se på dem. "What? What did you say?"
Hennes tankespridda svar fick de andra att småskratta och Elvira rätade generat på ryggen. "Sorry. I didn't follow. What are we talking about?"
"Not about your crush, that's for sure." Liams retsamma kommentar fick Harry och Helena att börja småskratta igen. Det fanns inte mycket Elvira kunde göra åt rodnaden som klättrade upp för kinderna.
"Aha, she's blushing. So it is the boyfriend she's thinking about." Liam flinade triumferande och snurrade ett varv på pianostolen.
"Okay, that's enough." Helena kom till Elviras försvar genom att smälla till Liam på benet med sin bok.
"Ouch!"
"If you mean Niall, then we are just friends." Elvira böjde lite på huvudet för att hennes hår skulle falla fram och dölja de röda kinderna.
"Sure, of course."
"That's what they call it."
Deras fnittrande kommentarer fick Elvira att desperat slå ut med händerna. "Okay, okay, can we talk about something else now?"
"I have an idea." Helena använde en ton som visade att hon var beredd att återgå till att tala allvar. "Which musical do you wanna do a scene of and in that case, which scene?"
"That was the question you asked me from the start, right?" Elvira kunde inte låta bli att dra på munnen åt sig själv när hon såg på Helena.
"Yepp." Helena log och lyfte upp anteckningsblocket i sitt knä. "What musicals do you like?"
Elvira lät både filmer och pjäser hon sett flyga genom tankarna tills en av dem stod ut bland de andra.
"There is one, it's a movie that I saw when I was little." Elviras ögon smalnade fundersamt. "It was a movie about this little girl who came to a very rare place under earth. And she was desperate for a whay out."
Liam drog ett igenkännande andetag och knäppte med fingrarna upprepande gånger. "I know which one you are talking about. It's called...it's called..."
"Alice in Wonderland." Harry log retsamt mot sin bror. "Problem with the memory, old man?"
Liam räckte ut tungan åt honom innan han vände sig mot Elvira. "Which scene did you think about?"
Elvira tänkte efter några sekunder och nickade sedan. "Yes, when she arrive at the castle and the cards are there. Do you know which scene I mean?"
"Are you thinking about the scene where the crazy cat is leading her to a huge garden and she meet the cards who are painting the bushes?" Helena hade redan hunnit klottra ner namnet på filmen på det linjerade peppret i sitt block. "The one where they sing Painting the Roses Red?"
"Exactly." Elvira reste sig från kanten av scenen och såg ivrigt på de andra. "So, what do you say?"
"But there are three cards and one girl in the scene. And we are only three persons because Liam is going to be at the piano." Harrys tveksamma påpekande fick Elvira att sätta sig ner igen. Liam var den första att uttala sig efter den gemensamma tystnaden som skapats av hans brors uttalande.
"Hello, wait a second." Han slutade tvärt med sitt snurrande på pianostolen. "We have an artist in our group." Liam tittade menande på Elvira som genast förstod vad han tänkte på.
"I could paint the cards and the bushes, as a coulisse. And we three stand infront of it like we're a part of the whole thing."
Helena tänkte efter, som om hon spelade upp scenen för sitt inre, och sedan började hennes ögon lysa. "It's actually a really good idea, Elvira. Or what do you say?" Hon såg entusiastiskt på bröderna vid pianot.
"It can work." Liam drog med fingrarna över tangenterna utan att trycka ner dem och Harry nickade.
"But we should watch the scene from the movie together." Elvira ändrade ställning på scenes kant. "I haven't seen it in so long."
Helena såg upp från sina anteckningar. "Same here. But I'm sure it is on YouTube." Det sista ordet var allt som behövdes för att de andra tre skulle gräva fram sina mobiler och börja söka efter det specifika numret från filmen.
"I have it!" Liam höll fram sin telefon och de andra lutade sig över den för att titta på skärmen.
"There is two solos in this song," påpekade Harry när de sett hela videoklippet. Han rätade på ryggen samtidigt som hans bror stoppade tillbaka mobilen i fickan. "We need someone to play Alice, and one that is clover three and one that is clover two."
"You got to sing one of the solos, that's for sure." Helena pekade med pennan på Harry innan hon skrev ner informationen i sitt block.
"If you say so." Harry log lite som om han förväntat sig det självklara i rollindelningen. "But we need someone to sing the other solo. Alice's solo." Hennes blick gick till Elvira. "What do you say, Elvira? Are you a good singer?"
Elvira höll upp båda händerna som ett stopptecken och skakade på huvudet. "Don't you look at me. I won't sing solo."
"C'mon. Let's see what you got." Liam lade fingrarna på pianot igen. "Sing something. Anything."
"Anything?" Elvira såg misstroget på honom, obekväm med tanken på att behöva sjunga inför de andra överhuvudtaget.
"Yes, sing Twinkle Twinkle Little Star. I'll help you."
Elvira kollade på de andra i hopp om att få stöd från dem att slippa sjunga. Men deras blickar var lika förväntansfulla som Liams där de satt och tittade på henne. Med en överdriven suck lyssnade hon på Liams pianospel och började sjunga de första orden. Hon var väl medveten om att hon inte hade någon sångröst att skryta med, men kunde i varje fall träffa de flesta tonerna. När hon sjungit den färdigt ryckte hon på axlarna för att visa att det var allt hon hade att komma med.
"Not bad." Liam slutade spela och log mot henne. Han reste sig upp och gav Elvira en uppmuntrande klapp på axeln.
"I agree." Harry visade upp ett leende som var identiskt med broderns. "Not bad."
Liam flyttade blicken till Helena som lutade sig mot pianot. "Now I wanna hear the drama queen."
"Me?" Helena backade ett steg som om det kunde hjälpa henne att komma undan.
"C'mon, Helena." Elvira lade armarna i kors och skrattade, nöjd med att deras uppmärksamhet inte längre vilade på henne. "Now it's your turn. The same song."
Helena tvekade några sekunder, men väntade sedan in Liams korta intro på pianot innan hon öppnade munnen och sjöng. Hon hade en hes röst som Elvira associerade med gitarrbaserad countrypop. Även om det inte var den sortens sångröst som fick folk att dra efter andan, som Nialls, kunde Elvira se att hon inte var den enda som var imponerad.
"I think we have our second solo singer," kommenterade hon därför när Helena var klar. Ingen protesterade mot det och Helena rodnade lätt av berömmmet. Sedan satte hon sig ner på golvet och öppnade sitt anteckningsblock igen.
"Okay, now we can start planning." Hon skrev hastigt ner vad de kommit överens om under eftermiddagen. "So, question number one: Where are going to find costumes?"
Elvira drog ner sin jacka från kroken på rummet innan hon gick ut i korridoren. Det var dags för samling runt lägerelden och svalare temperaturer hade blåst in över området under dagen. Vid lunchen hade någon påstått att det skulle bli regn under morgondagen och hon antog att de skulle få tillbringa den inomhus.
De hade jobbat på sitt grupparbete en hel vecka och nu var Elvira lika entusiastisk som de andra över hur långt de kommit. Det hade visat sig att det redan fanns två spelkortsdräkter i dramasalens rekvisita och Helenas lärare hade lovat att beställa en Alicedräckt innan det var dags för framförandet. Under eftermiddagen hade Helena tagit sin roll som regissör på allvar genom att instruera dem hur man gick in i en roll och Harry hade hjälpt dem med sångtekniker samtidigt som Liam kompade på pianot. Elvira hade börjat skissa på kulisserna och tanken var att de andra skulle hjälpa henne att fylla i färgerna när hon kommit så långt. Deras samarbete hade fallit in i en fungerande rytm som kändes lika naturlig som deras vänskap.
Under de två veckor Elvira umgåtts med dem hade hon lärt känna nya sidor hon vännerna och fått en bättre bild av deras olika personligheter. Helena var den sortens person som ofta blev osynlig i större folksamlingar. Hon gjorde inget väsen av sig och försökte sällan dra till sig andra människors uppmärksamhet. Men under den senaste veckan hade Elvira lagt märke till att hon hade en naturlig ledarskapsbegåvning och trots hennes lågmälda sätt var hon principfast och övertygad i sina åsikter.
Liam hade redan från börjat framstått som något av gruppens komiker, en självpåtagen roll han verkade trivas med. Han tyckte om att få andra människor att skratta och lätta upp spända stämningar genom att bjuda på sig själv. Samtidigt kunde ett helt annat djup komma fram hos honom när han lade fingrarna mot tangenterna och tonerna flödade fram ur pianot. Till och med en blind person hade kunnat se att musiken var hans passion i livet.
Den av dem Elvira hade haft svårast att placera var Harry. Liams bror var både lätt att prata med och skratta tillsammans med, men samtidigt hade han ett sätt som inte lät andra komma under ytan i första taget. På något paradoxalt sätt kunde han båda vara glad, allvarlig och frustrerad utan att egentligen visa vad han kände. Trots att de träffades långa stunder varje dag, hade det tagit en och en halv vecka innan Elvira tycktes få en glimt av hans verkliga personlighet. Men när hon väl gjorde det, insåg hon att Harry var en ödmjuk person med ett stort hjärta för andra människor.
Elvira drog på sig jackan i korridoren och styrde stegen mot trappan. Ljudet av gnisslande gångjärn avslöjade att två andra dörrar öppnades bakom henne och hon kunde höra hur Jenny och Charlotte möttes upp med Louise och Zoe. Zoes röst hördes över de andras när hon ställde sin fråga.
"Are Madison not coming to the camp fire?"
"She feel a bit cold tonight." Efter att ha lyssnat på deras samtal varje dag de två första veckorna på lägret kunde Elvira enkelt avgöra att det var Jenny som svarade. Jenny tuggade alltid tuggummi och tillsammans med den norra dialekten gav det henne ett speciellt sätt att prata på.
Elvira skyndade på stegen för att skapa ett större avstånd mellan sig själv och sina före detta vänner. Hur mycket hon än ville glömma Madison och den fiendskap som uppstått mellan dem, var det något som trängde sig på allt oftare i hennes tankar. Till viss del berodde det på att det var omöjligt att inte se skymtar av henne varje dag; i matsalen, i korridoren och på gräsmattan mellan lektionssalarna.
Men den främsta orsaken var att hon dök upp i hennes tankar varje gång hon skulle sova. När hon lade sig ner i sängen och slöt ögonen kom bilden av hennes första vän på lägret upp hur mycket Elvira försökte skaka den av sig. Madison var där.
Elvira var inte säker på vad det betydde, men kunde bara tänka sig två alternativ. Det ena var att det handlade om ett spratt hennes hjärna spelade henne. Någon form av skuldkänslor hon förträngt som nu bubblade upp till ytan, så som de lärt sig på psykologilektionerna i skolan. Den andra möjligheten var att någon försökte säga henne något om Madison. En tanke som inte kändes särskilt långsökt med tanke på att det oftast hände när hon skulle sova. Allt kanske inte var så bra med Madison som hon själv gav sken av.
Elvira suckade inombrods vid den besvärande tanken. Om det var så, om Madison mådde dåligt, borde hon göra något. Men hur skulle hon kunna förklara för henne att hon trodde att något var fel? Madison skulle tro att hon blivit galen. I allra västa fall skulle det utlösa en ny våg av skvaller och det skulle vara mer än Elvira orkade med.
Hon var tillräckligt uppslukad av sina privata funderingar för att missa att hon omedvetet saktat ner på stegen när hon nådde herrgårdens ytterdörr. Det var först när hon sköt upp den och gick ut på det krattade gruset som hon upptäckte att tjejerna bakom henne kommit ikapp. Elvira kastade en blick på dem över axeln och såg att Charlotte var för engagerad i samtalet med Zoe för att lägga märke till henne. Charlotte gestikulerade med båda händerna för att understryka sina ord när hon plötsligt snavade och stötte till Elvira bakifrån. Ellvira flämtade till av överraskningen och blev tvungen att fläkta med armarna som en väderkvarn för att återfå balansen. Hon insåg själv hur komisk hon måste se ut och väntade på det oundvikliga skrattet bakifrån. Men inget skratt hördes. Istället kände hon Charlottes hand på sin axel, en hand som hjälpte henne att stå stadigt.
"Sorry. I didn't mean to." Det fanns inte ett spår av något annat än uppriktighet i hennes röst. "I stumbled over that stone." Hon sparkade undan det skyldiga föremålet. "How did it go?"
Det tog några sekunder innan Elvira kunde gå från att stirra på henne till att svara. "Oh...it's okay. I'm good." Hon fick fram ett svagt leende.
Charlotte besvarade leendet och kastade sedan en tvekande blick mot de andra. Samtalet bakom dem drog ut och en stel tystnad lade sig över gruppen. Plötsligt trängde sig Zoe fram till Elvira och Charlotte.
"Elvira." Hennes röst hade något gällt över sig, men det vekade inte vara avsiktligt. "It was a long time since we talked. How are you? Is the group project going well?"
Elvira blinkade chockat till, först mot henne och sedan mot de andra. Alla hade blickarna riktade mot henne med samma uttryck av blandad skam och ursäkt i ansiktet. Hela situationen var så märklig att den nästan var skrattretande. Men samtidigt som Elvira tillät sig att analysera den insåg hon att det här var deras sett att be om förlåtelse. Det närmaste en ursäkt hon kunde få. De skämdes över hur de behandlat henne, men var inte villiga att erkänna det. Istället föredrog de att spela någon form av spel där alla låtsades som om det aldrig hänt något. Deras blickar vädjade till henne att spela med.
Elvira beslöt sig för att göra dem till lags. Hon tvingade fram ett leende och lade huvudet lite på sned. "I'm great and the group project is going forward."
Den gemensamma suck av lättnat som lämnade deras läppar gick nästan att höra i den kyliga kvällsluften.
"Fun! You have to tell us more about that." Charlotte började gå igen och lade handen bakom Elviras rygg för att hon skulle följa med dem. De andra följde efter samtidigt som de återupptog sitt småprat från tidigare. När de nådde lägerelden var det tydligt av tjejernas ansiktsuttryck att de förväntade sig att hon skulle sitta hos dem, så som hon gjort innan hon blivit ovän med Madison. Som om allt kunde gå tillbaka till att vara som det var från början.
Om de trodde att Elvira förlåtit dem, hade de rätt. Men det betydde inte att hon tänkte vara med på deras låtsaslek. När de slagit sig ner på en av stockarna gav Elvira dem ett hastigt leende innan hon gick bort till Helena som redan satt hon Harry och Liam.
Idag är inlägget ute lite tidigare eftersom jag inte är hemma ikväll. Du får gärna komma med tips och ideér för framtida kapitel, jag uppskattat verkligen alla kommentarer jag får. Det glädjer mig att Ni uppskattar min berättelse än så sänge. Hoppas det håller i sig. xx
Idag är inlägget ute lite tidigare eftersom jag inte är hemma ikväll. Du får gärna komma med tips och ideér för framtida kapitel, jag uppskattat verkligen alla kommentarer jag får. Det glädjer mig att Ni uppskattar min berättelse än så sänge. Hoppas det håller i sig. xx
Kommentarer
Postat av: Sara
Gillar verkligen att det är längre kapitel, samt att jag inte sett ett enda stavfel än så länge! Gillar det skarpt, höjer kvalitén på hela fanficen. :)
Svar:
Johanna Elvira
Postat av: Cim
Underbart, bara underbart!
Postat av: Nicky
Så bra! Älskar den! :)
