A Drop in the Ocean - 9
Förra kapitlet:
"How was art class?" Helena stod plötsligt framför henne med sin bricka i händerna. Hon drog ut stolen och satte sig på platsen mitt emot Elviras. Innan Elvira hann svara dök Liam och hans bror upp för att sätta sig vid deras bord. De argumenterade om något medan de slog sig ner och Elvira såg på Helena, så lättad och tacksam att hon inte kunde hålla tillbaka ett brett leende.
"It was great. How was drama class?"
All I wanna do when I wake up in the morning is see you eyes
Rosanna, Rosanna
I never thought that a girl like you could ever care for me, Rosanna
All I wanna do in the middle of the evening is hold you tight
Rosanna, Rosanna
I didn't know you were looking for more than I could ever be
So..." Liam rättade till korvskivan på sin smörgås innan han tittade upp på dem vid frukostbordet. "I've been thinking." Han talade högt för att höras över matsalens sorl.
Harry viftade med handen framför näsan som om han ofrivilligt råkat dra in någon dålig lukt. "Oh, that's why it's a burning smell here."
Liam ignorerade sin brors sarkasm och fortsatte obekymrat efter att ha tagit ett bett av det grova brödet. "Today is the first day of the fourth week and we are going to start with the group project. Right?"
Helena nickade och föste undan sitt svarta hår från ansiktet. "Yeah."
Elvira nöjde sig med att bara nicka eftersom hon nyss stoppat in en stor sked med fil och flingor i munnen.
"Are you going to tell us about your great thinking soon? I'm so curious." Harrys torra ton motsade tydligt hans uttalande. Liam ignorerade sin bror för andra gången.
"What about us, making the group project together?" Han höjde på ögonbrynen mot dem på ett sätt som visade att han menade allvar med frågan.
Helena rynkade pannan. "But we're in different teams. I thought we had to work with people from the same team?"
Liam ryckte på axlarna. "Nobody has said anything about it so I asked the principal when I ran into him before breakfast."
"Without checking with us first?" Harry stannade upp med skeden halvvägs till munnen. Hans röst var färgad av en anklagande ton.
"What did he say?" Elvira sänkte sin egen sked och såg intresserat på Harrys ett år äldre bror. Ingen annan hade frågat henne om hon ville vara med i deras grupp inför nästa projekt och hon skulle mer än gärna arbeta tillsammans med Helena och bröderna.
Liam log överlägset mot sin bror. "He thought it was a great idea to work with people from other teams. He did also say that he wished that all students was so creative and new thinking."
"No he didn't." Harry blängde misstänksamt på honom.
"He did, it's true." Liams leende blev ännu bredare och den här gången såg han på Helena och Elvira. "What do you think?"
"I think it sounds like a lovely idea." Helena vände sig ivrigt mot Elvira. "Or what do you say?"
"Absolutely" Elvira lutade sig fram över bordet på armbågarna för att inte missa något av samtalet. "But what are we going to do?"
"Well..." Liam knöt händerna bakom nacken och sjönk tillbaka mot stolsryggen som om han redan utarbetat en färdig plan. "We are two musicians, one artist and one...drama queen." Det sista sa han med ett flin samtidigt som han stötte till Helena på armen.
"Hey!" Helena gav honom en sträng blick på låtsas och såg sedan på de andra kring det lilla bordet. "But seriously. What are we planning to do?"
Harry verkade ha glömt bort sin tveksamhet till förslaget när han långsamt lutade sig fram. "We can do some kind of musical? A mini-musical? Helena can do the directing, Elvira can paint the scenes and Liam and I can sing?"
Elvira rynkade pannan. "But we only have one actress. We can't do a musical with only one actress?"
"I thought we could act, all of us." Harry ryckte på axlarna för att visa att det var det förslag han hade.
"It's not easy to say." Liam skakade på huvudet med en överdriven suck. "But he's right. It's actually a good idea."
Hans motvilliga medgivande utlöste ett befriande skratt hos de andra. Medan de åt upp kom de överens om att hitta en plats att träffas på under eftermiddagen där de kunde diskutera hur de skulle gå vidare med projektet.
Efter frukosten hölls ett informationsmöte i matsalen om hur grupparbetena skulle gå till. De schemalagda lektionerna var inplanerade på förmiddagarna medan eftermiddagarna skulle ägnas åt fritt arbete på projektet. Varje grupp fick uppdraget att utse en ledare som skulle representera dem och den personen var också ansvarig för att registrera gruppen hos sin lärare. På en bänk i matsalen låg en lista på områdets tillgängliga rum och lektionsalar där grupperna själva fick skriva upp sig. Elviras grupp valde Helena till ledare och så snart hon registrerat dem skyndade sig Liam att boka den mindre av musiksalarna åt dem. Ett rum där det fanns både ett piano och en litet scen.
På eftermiddagen ägnade de två timmar åt att diskutera olika förslag på musikaler och hur de skulle kunna utforma i ett relativt litet projekt. De blev två timmar som resulterade i mycket skratt och skämt, men inga idéer eller förslag som alla var överens om.
"We can do Shakespeare?" Harry låg på sidan på musiksalens golv med anteckningsblocket bredvid sig. "A classic play can never go wrong."
Liam fnös där han satt bredvid honom med ena benet uppdraget. "I do not wanna be in any romance play."
"I didn't say that we had to do Romeo and Juliet smarthead." Hans bror plockade upp sitt block fran golvet och använde det till att slå Liam med. Liam försvarade sig bara halvhjärtat medan han flinade åt Harrys irritation. "Duchebag." Harry var uppenbarligen den mer flirtiga och romantiska av dem även om Liam var supersnäll han med.
Efter ytterligare en stunds diskussion och avfärdade förslag kom alla överens om att tänka över saken tills morgondagen då de skulle ta ett slutgiltigt beslut och hålla fast vid det. De skildes åt utanför musiksalen och Elvira funderade fortfarande över ett lämpligt musikalförslag när hon strövade över gräsmattan i den mjuka sommarbrisen.
Runt omkring henne löstes andra grupper upp för dagen och elever från olika inriktningar kom ut från byggnaden som ringade in området. Många av dem gjorde som Elvira och saktade ner på stegen för att njuta av eftermiddagssolen som strålade från den klarblå himlen. En del slog sig ner i det varma gräset för att småprata medan andra i långsam takt promenerade ner mot sjön. Över hela området låg en rofylld känsla av att världen utanför deras inte ens existerade. Att allt som fanns var det de kunde se omkring sig här och nu.
Elvira lade märke till Madison när hon lämnade danssalen tillsammans med sin grupp för att röra sig ner mot bryggan vid strandkanten. När hon följde deras ryggar med blicken insåg hon att hon inte längre mådde dåligt över den förlorade vänskapen med sin gamla rumskamrat. Det var ett avslutat kapitel nu, ett hon inte längre var intresserad av att gå tillbaka till.
"Hey, Elvira."
Trots att den lågmälda hälsningen uttalades med viss tveksamhet fick den Elvira att rycka till och snurra runt. Hennes puls slog oväntat in på en högre växel när hon såg Niall bakom sig. Han stod där och tittade på henne med något avvaktande i blicken. Ända sedan deras samtal för en vecka sedan, som varit lika kort som obehagligt, hade Elvira vetat att hon inte kunde undvika honom för alltid. Inte med tanke på att de befann på ett begränsat område och att halva tiden på lägret fortfarande låg framför dem. Hon och Niall hade påbörjat någon form av vänskap under de första veckorna och för varje dag som gick när hon låtsades som att det inte var så, kändes den oundvikliga konfrontationen allt mer pinsam. Men faktum kvarstod. Det var Elvira som behövde be om ursäkt, inte Niall.
Skammen färgade hennes blick när hon såg upp och mötte hans. "Hi." Hon lade en hårslinga bakom örat för att vinna tid. "Niall...I..."
"I am going to go for a walk. Do you want to come with me?" Han ställde frågan medan hon fortfarande letade efter de rätta orden.
Hennes omedelbara reaktion var att ta den lätta vägen ut. Att haspla ut sig en ursäkt, vilken som helst, som skulle ta henne ur den obekväma situationen. Istället stålsatte hon sig mot sin egen impuls och nickade. "Okay."
"Around the lake?"
Elvira nickade ännu en gång och under tystnad började de gå mot skogsstigen som gick parallellt med den lilla sjöns kant. Flera personer följde dem med blicken när de lämnade det gräsbetäckta området tillsammans och Elvira kunde föreställa sig skvallret som skulle följa så snart de försvunnit utom hörhåll. Hon sköt tanken ifrån sig och sneglade på Niall när de slog in på den slingrande stigen.
"I'm sorry." Hon bet sig i läppen och såg bort igen. Ut över vattnet som reflekterade de ljusblå nyanserna i den molnfria skyn ovanför. Hon hoppades att han skulle förstå vad hon bad om ursäkt för utan att behöva upprepa det samtal hon fortfarande skämdes för.
Niall nickade långsamt. Sedan vände han ansiktet mot henne och log lite. "I know." hans leende fick hennes hjärta att slå hårt igen. Elvira drog in ett skarpt andetag och snubblade över orden när hon försökte förklara sig.
"I was never mad at you." Hon skakade på huvudet för att visa sin uppriktighet. "I was just irritated at everybody that..." Att alla vadå? Att alla uppfattade henne som elak och okänslig? Hade hon inte förtjänat det efter vad hon gjort?
"I know." När Niall upprepade samma sak igen tystnade hon och mötte hans blick. "I heard the gossip, Elvira." Hans ord var mjuka när han allvarligt såg på henne.
"And?" Elvira höjde lätt på hakan för att utmana honom att säga sanningen. Om de ändå skulle prata om det ville hon att de var ärliga mot varandra. Fullkomligt ärliga. "Do you believe it?"
"I never listen to gossip." Han såg nästan förnärmad ut när han svarade. "I prefer to find out about the truth instead."
"You do?" Hon höll kvar sin sammanbitna min, inte redo att våga tro att han inte tagit åt sig av pratat som cirkulerat bakom hennes rygg.
"Elvira." Hans ton tvingade henne att se honom i ögonen igen. "I guess you've heard the talk about us from Ireland, and how we live?"
Elvira höjde på ögonbrynen där de gick bredvid varandra på stigen. Till vänster om dem vajade den höga vassen i vinden och på andra sidan rasslade trädens löv i en tonlös melodi. "What do you mean?"
"Yeah, you must have heard?" Han ryckte nonchalant på axlarna innan han stoppade ner händerna i byxfickorna. "We are all leprechauns. You know that right? Not to mention that we drink beer to every meal and get drunk all the time."
Elvira kunde inte låta bli att skratta till när hon föreställde sig bilden han målade upp. Niall drog också på munnen innan han blev allvarlig igen. "So you understand why I don't listen or believe in gossip now?"
Elvira nickade. "Yeah, I understand. But what..." Hon såg blygt upp på honom. "What did you hear, exacly?"
Niall suckade lågt som om han egentligen inte ville dröja kvar vid ämnet. "The gossip I heard said that you shouted at Madison."
Elvira rodnade och såg ner i marken där de gick. "And that she was a mess and cried all day. Something like that, I guess?" lade hon bittert till.
"Something like that, yes," bekräftade Niall utan anklagelse i rösten. Elvira uppskattade att han inte försökte förneka eller förmildra sanningen. Niall tittade upp från stigen. "But what do I know, she maybe deserved it?"
Det sista var en tydlig fråga. Hans blick sökte Elviras efter svar. Elvira pressade ihop läpparna.
"Maybe. Maybe not." Hon hade ingen lust att ta upp de orsaker som lett fram till hennes utbrott. Att berätta för Niall hur falsk hon tyckte Madison var kändes både elakt och orättvist. Gjorde hon det skulle hon inte vara bättre än de som skvallrade om henne. Elvira hade alltid trott på konceptet att konfrontera den man hade en åsikt till skillnad från att prata om det bakom personens rygg. Men att erkänna att en del av hennes ilska hade handlat om svartsjuka kändes otänkbart. Särskilt för killen som gick bredvid henne.
"Elvira, about Madison-"
"Can we talk about something else but her?" Hon avbröt honom så snart den påbörjade meningen lämnade hans läppar. Hans röst hade antytt att han var på väg att komma till hennes före detta rumskamrats försvar och om det var så ville inte Elvira höra det. Niall såg på henne några sekunder och släppte det sedan.
"If that's what you want."
De fortsatte promenera under tystnad och ämnet de kommit in på ledde Elviras tankegångar till orsaken till att hon tagit sig ur förra helgens depression och nedstämdhet. Till det som fått henne att resa sig ut sin destruktiva självömkan. Hon kastade en snabb blick på Niall. Frågan hon ville ställa skulle kanske göra att han tog illa upp. Den skulle få honom att tycka att hon rotade i privatsaker hon inte hade att göra med. Men just det faktum att Niall en gång pratat om det med henne fick henne att våga ställa den ändå.
"Are you close to your parents?"
Niall stannade upp och såg på henne med tydlig förvåning i blicken. Hans läppar särades långsamt och Elvira ångrade genast att hon ställt frågan. Han tyckte förmodligen att den var framfusig. Kanske till och med oförskämd.
"Elvira." Han såg henne i ögonen när han svarade. Sedan satte han fingrarna mot halsen och drog upp ett tunt radband med en liten cirkel i som tidigare varit dolt under hans svarta t-shirt. Han höll berlocken i handflatan med vörnad. "There are my parents names."
Elvira lutade sig försiktigt framåt för att kunna urskilja de små bokstäverna som var tryckta i ringens kanter. Niall lät halsbandet glida ner under tröjan igen. "And you? Are you close to your parents?"
Elvira nickade med ett leende i mungiporna. "Yes." De såg på varandra en kort stund med förståelse i blicken. Niall började gå igen och Elvira föll in vid hans sida. Solens strålar reflekterades i den lätt krusade vattenytan och fick ljuset runt dem att röra sig i mjuka vågor över stigen och trädens stammar.
Närheten till Niall tycktes få Elviras sinnen att skärpas och göra henne medveten om allt hos honom. Hans doft, sättet han rörde sig på, hans adamsäpple som rörde sig upp och ner varje gång han svalde. Deras armar snuddade vid varandra då och då där de gick och varje gång det hände önskade Elvira att hon kunnat frysa tiden och hålla kvar beröringen av honom.
"How is your group project going?" Niall kastade fram frågan samtidigt som han sparkade undan en kvist framför deras fötter.
"We haven't really started yet." Hon kunde inte låta bli att kröka på läpparna i ett snett leende när hon tänkte på den lätta och uppsluppna stämningen som präglade deras grupp av spretiga personligheter. "How is your project going then? Which group are you in?"
"We are four guys that have started a band. We'll see where it takes us." Hans ton och leende antydde att det rådde samma stämning i deras grupp. "Right now it's more talking that working."
Elvira småskrattade. "I completely understand."
Niall sneglade på henne på ett sätt som fick henne att bli varm om kinderna. Sedan ställde han en oväntad fråga. "Do you know who Louis are?"
Hon skakade förbryllat på huvudet. "No."
"He do at least know who you are." Niall drog lite på munnen. "He thinks you're cure."
Den rodnad som färgat hennes kinder kändes plötsligt i hela ansiktet. Elvira vände huvudet mot vattnet i hopp om att den mjuka blåsten skulle svalka den. Tyckte en av Nialls kompisar att hon var söt? Hon kände sig smickrad av komplimangen, utan tvekan. Men vad hon verkligen ville veta var vad Niall tyckte. Eftersom hon hellre skulle ramla omkull och slå sig medvetlös än att ställa frågan rakt ut tittade hon bara på honom som hastigas utan att svara.
"I told him that anyone could see that you are pretty." Niall vände bort blicken när han sagt det, som om han blev generad över sin egen frispråkighet. Vid det laget hade Elvira behövt fläckten från en mindre storm för att få ner hettan i ansiktet. Hon var noga med att inte se åt hans håll när hon snabbt bytte ämne.
"I've heard that we're going to get a long-weekend holiday next week."
Niall nickade hastigt som om han också var glad över en ny riktning på samtalet. "Me too. I'm thinking about going home then."
"Yeah, me too. But it depends on how much work we have left on our group project."
De fortsatte prata om grupparbetena och undervisningen medan de promenerade den sista biten längs sjön. De höll sig till det och andra ofarliga och okomplicerade ämnen tills de kom tillbaka till lägergården. Då stannade Niall och rörde försiktigt vid hennes underarm.
"I gotta go now. But I see you later."
"Yeah. Bye."
När han gick iväg stod Elvira kvar och undrade hur lång tid det skulle ta innan hennes puls gick ner till en normal nivå igen.
Nu har alla killarna från gruppen varit med minst en gång! Ville bara påpeka det för Er.
Nu har alla killarna från gruppen varit med minst en gång! Ville bara påpeka det för Er.
Detta kapitlet var lite mer romantiskt än vad de andra har varit och jag hoppad att Ni uppskattade det för det kommer antagligen komma lite mer romantik i de kommande inläggen också. Som vanligt vill jag tacka Dig så otroligt mycket för att Du tar tid och läser min berättelse och jag uppskattar även kommentarer i alla dess sorter. xx
Kommentarer
Postat av: Mikaela
jag blir alltid så glad när jag ser att du har lagt upp ett nytt kapitel! tycker verkligen om den här fanficen, längtar tills nästa! :3 x
Svar:
Johanna Elvira
Postat av: Sara
Gillar verkligen denna fanfic, en av mina favoriter :') x
Svar:
Johanna Elvira
