A Drop in the Ocean - 15
Förra kapitlet:
Ljudet av en bil som körde in från motorvägen fick den att ryckas ur stunden. Elvira backade instinktivt ett steg bort från honom med hann inte långt förrän Niall kom efter och tog hennes hand igen. "I don't want it to be a secret."
"This is too thight around my neck." Liam klev ut bakom skärmen samtidigt som han försökte rätta till kortleksdräkten genom att sticka ner ett finger i kragen och dra utåt. De andra, som redan tagit på sig sina dräkter, började skratta när de såg honom.
Elvira skakade på huvudet och lät ett långsamt leende formas i mungiporna. "Me neither." De såg på varandra ytterligare en stund. Sedan tog de med sig hjälmarna och väskorna och började gå mot lägergården hand i hand.
I'm falling in
I'm falling down
I wanna begin
but I don't know how
To let you know how I'm feeling
I'm high on hope,
i'm winning
And I won't let you go
Now you know
I've been crazy for you all this time
I've kept it close
Always hoping
"This is too thight around my neck." Liam klev ut bakom skärmen samtidigt som han försökte rätta till kortleksdräkten genom att sticka ner ett finger i kragen och dra utåt. De andra, som redan tagit på sig sina dräkter, började skratta när de såg honom.
"Here." Hans bror knyckte med huvudet för att rätta till luggen när han räkte över en stor pensel med röd torkad färg på.
"Do I really have to drag this around?" Liam blängde på föremålet. Han höll den stora penseln i sin öppna handflata som om det tog emot att sluta fingrarna om den.
"Yes." De andra svarade samtidigt innan de såg på varandra med ett konspiratoriskt fnitter. Liam suckade överdrivet och rullade med ögonen.
"What do you not do for the arts?"
"Or to please the girls," föreslog Harry med ett flin.
"That too." Liam ryckte på axlarna som för att visa att han inte tänkte säga emot.
"Okay, time to be serious." Helena höjde rösten tillräckligt för att de andra skulle sluta skratta. "Line-up on stage."
Liam satte sig vid pianot och Elvira och Harry klev upp på scenen framför kulissen de målat och satt upp. Det var torsdags eftermiddag och bara två dagar kvar tills alla grupparbeten skulle vara klara och färdiga att redovisas på den stora scenen. Elvira hade inte haft helt lätt att koncentrera sig sedan söndagen, men ville inte förstöra för sin grupp och gjorde därför sitt bästa för att släppa tankarna på Niall under repetitionerna.
När de två gått in i matsalen tillsammans på söndagskvällen, hand i hand, hade mer än en person höjt på ögonbrynen. Många hade inte ens känt till att hon följt med Niall hem över helgen eller att det varit något på gång mellan dem överhuvudtaget. Elvira hade kastat en hastig blick mot Madisons bord och lagt märke till att alla tjejerna stirrade på dem med uppspärrade ögon.
Innan de gått in i matsalen hade hon och Niall kommit överens om att de inte skulle isolera sig från de andra på lägret bara för att de funnit varandra. De skulle fortsätta umgås med sina egna vänner på samma sätt som tidigare och ta de stunder de fick till att träffas. Efter att de tagit mat vid serveringen skildes de åt och gick och satte sig vid sina vanliga bord. Helena, Harry och Liam hade sett på henne med ögon som krävt att få veta allt, men Elvira hade vara skakat på huvudet. "Later."
"Eliva, can you face that way instead?" Elvira vaknade upp ur sina tankar vid Helenas fråga.
"Okay, like this?"
"Perfect." Helena gjorde tummen upp och tittade sedan bort mot Liam vid pianot. "Start to play when I get on stage."
Liam gjorde som hon instruerat honom och de körde igenom hela numret från början till slut tre gånger i rad innan de bestämde sig för att sluta föra dagen. De kunde redan scenen utantill och hade inte mycket mer att göra än att finputsa på detaljerna. Något de hade ytterligare en dag kvar att ägna sig åt. Elvira tog av sig spelkortsdräkten hon haft utanpå sin äggvita sommarklänning för att hänga upp den på en galge. Samtidigt som hon var på väg ut genom dörren pep hennes mobiltelefon några korta toner och hon fiskade upp den ur väskan för att läsa meddelandet. Det var från Niall och bara att se hans namn på skärmen fick hennes hjärta att öka takten.
I MISS YOU. WHEN CAN WE MEET?
Elvira log mot skärmen och kunde se i ögonvrån hur Liam och Helena utbytte blickar innan de log i samförstånd. De spelade ingen roll att hon var uppenbar, hon hade inte längre någon anledning att dölja sina känslor för någon. De andra gick ut före henne när hon började knappa in sitt svar på telefonen.
"Hi."
Hon såg hastigt upp och fick syn på Niall som lutade sig mot väggen utanför salen med armarna i kors och ett brett flin på läpparna. Hon kunde inte låta bli att skratta till.
"I did not even manage to answer your text." Hon höll upp mobilen för att visa att det var det hon hållit på med. Niall småskrattade åt henne och såg sig sedan snabbt omkring.
"Come." Han tog hennes hand och drog med henne bakom husknuten. Sedan tog han mjukt hennes ansikte mellan båda händerna och kysste henne långsamt. Elvira lindade armarna om hans midja och tryckte sig närmare så att värmen från hans kropp spreds till hennes egen. En grupp danselever kom ut från byggnaden snett bakom dem och Elvira och Niall drog sig ifrån varandra med ett lätt skratt. När de andra gått förbi strök han henne över kinden med fingertopparna.
"Do you think we can meet tonight? Some guys from the music class are going to watch a movie on the boys floor. Please, come?"
Elvira nickade med ögonen som glittrade i gensvar. "If I can sit beside you on the couch."
"I wouldn't accept someone else to sit beside you but me." Niall log retsamt när han sa det, med Elvira kunde se i hans blick att han längtade lika mycket efter de tillfällen de fick vara tillsammans som hon gjorde.
"Elvira!" Zayn från bildklassen ropade på henne när han kom ut från bildsalen tillsammans med två andra elever. "Do you want to go to the lake for a swim?"
Elvira vinkade till henne. "Sure! I'll be there any minute." Hon vände tillbaka sin uppmärksamhet mot Niall som uppenbarligen inte verkade jätteglad över att Zayn precis ropat på henne över hela området. "I gotta go."
"Wait a moment." Han drog henne intill sig och kysste henne igen. Och sedan en gång till. "See ya tonight."
Elvira nickade, fortfarande andlös efter kyssen. Hon gav honom ett snabbt leende innan hon sprang ikapp de andra, så fylld av lycka att hon hade kunnat sväva hela vägen ner till sjön.
Niall sjöng den sista strofen av låten med inlevelse, uppbackad av sitt band. Killarna lät elgitarrernas ackord långsamt dö ut innan Louis skapade ett definitivt avslut genom att ta tag om cymbalerna och tysta dem. Deras publik, resten av lägerdeltagarna, flög upp från sina stolar i den fullsatta salen för att klappa i händerna.
Niall satte tillbaka mikrofonen i sitt stativ och visade upp ett snabbt leende mot sina åhörare innan han gick av scenen tillsammans med de andra killarna. Jublet och de entusiastiska applåderna följde dem ända tills de tagit sina platser i publiken. Elvira slängde armarna och Niall när han satte sig på stolen bredvid hennes.
"You were awesome! And I really mean awesome!" Elvira visste att killarna själva skrivit låten de framfört och var djupt imponerad över det egna sound de hittat som band på så kort tid. Nialls ögon strålade mot henne och han kramade henne hårt.
"Thanks."
En av dramalärarna klev upp på scenen för att presentera nästa grupp som skulle framföra en scen ur pjäsen The Rocky Horror Picture Show. Niall tog Elviras hand när de båda lutade sig bakåt mot stolsryggarna för att titta på dramat. Elvira kunde inte låta bli att känna en viss sorgsenhet där hon satt i publiken med blicken riktad mot scenen. Snart skulle hennes grupp göra sitt nummer och efter det var det över. Då var tiden för grupparbetena slut och det var dags att påbörja det sista projektet för sommaren. Hon skulle fortfarande träffa de andra varje dag, men inte på samma sätt som nu när de arbetat så intensivt tillsammans tre veckor i sträck.
Dramagruppen avslutade sitt skådespel genom att ställa sig på en rad med armarna om varandras axlar och buga till applåderna. När sorlet i salen lagt sig kom skolans rektor upp på scenen.
"Soon it's time for the only group that worked with people from different classes." Han gjorde en konstpaus. "But while they're changing, let us welcome a group from the art class who are going to show us their artwork." Han läste upp namnen på medlemmarna i bildgruppen samtidigt som Elvira och de andra i hennes grupp tyst reste sig, tog sig ut från stolsraderna och slank in bakom scenen för att byta om. Deras dräkter fanns redan prydligt upphängda på en klädställning och allt de behövde göra var att plocka ner dem och ta på dem.
"Elvira, can you help me here?" Helena hade fastnat halvägs in i sin Alice dräkt och Elvira skyndade fram till henne med ett lågmält skratt för att hjälpa till. Från scenen kunde de höra hur bildgruppen presenterade sina målningar och berättade om bakgrunden till dem. Stämningen på deras egen sida om ridån var en Elvira kände igen från tiden på låg- och mellanstadiet när de varit på väg att framföra någon skolpjäs. När föräldrarna förväntansfullt suttit på andra sidan om det tunga sammetstyget i väntan på att få se sina barns efterlängtade uppträdande. Hon kastade en blick på Harry som rättade till kragen på sin dräkt och såg samma blandning av upprymdhet och nervositet i hans ansikte. Den sortens positiva nervositet som gjorde att man klarade av att höja presentationen ytterligare en nivå och göra sitt bästa på scenen. Efter en stund kunde de höra hur rektorn tackade gruppen där ute och sedan läste upp deras egna namn i mikrofonen.
Två personer från bildgruppen, som de pratat med innan, mötte dem bakom kulissen som stöttades av ett flertal träplankor på baksidan. När den kommit till rätta på scenen gick Liam in först av dem för att ta platsen bakom pianot. Så fort han gjorde entré, klädd som ett spralligt gammalt spelkort, kunde de höra hur publiken brast ut i gapskratt på andra sidan ridån. Men Liam höll masken och blev kvar i sin roll, som om publiken inte existerade.
"Now," viskade Helena till dem och de tre kompisarna gick in på rad efter varandra. Elvira och Helena ställde upp sig framför den målade trädgården som om de var en del av den och Harry tog sin plats som sångledare med ryggen mot de andra. Liam lade fingrarna mot tangenterna för att glatt spela de inledande ackorden. Helena, Harry och Elvira tog ett djupt andetag och öppnade munnen samtidigt för att sjunga versen som inledde sången i höga stämmor. När de kommit igenom den första och galna delen av Painting the Roses Red ställde sig Liam upp vid pianot och började rocka loss på instrumentet.
Från sin plats på scenen kunde Elvira se hur Niall log uppmuntrande mot henne och hon fick extra energi att ta ut på scenen.
När de var klara gick de fram till scenkanten, tog varandras händer och bugade tillsammans. Åhörarna reste sig upp och gav dem samma entusiastiska jubel som Nialls band mottagit innan, applåder som gick bortom de obligatoriska artighetsklappandet. Elvira och de andra i gruppen log och skrattade mot varandra innan de lämnade scenen för att gå tillbaka till publiken. Så snart hon kommit fram till sin plats ställde sig Niall upp, kramade om henne och kysste henne på kinden. Han skakade på huvudet med ett leende när de slog sig ner. "So good!"
Elvira skrattade lågt, fortfarande upprymd av adrenalinpåslaget framträdandet gett. Hon hade svårt att slappna av där hon satt på stolen och när dansarnas lärare kom upp på scenen för att presentera nästa grupp tog det en stund innan hon lyckades ta in vad som sades i mikrofonen.
"Unfortunately, one of the group members feel sick, Madison, so she can't be a part of the dance today." Deras lärare läste upp de andra namnen i dansgruppen, men Elvira kunde knappt koncentrera sig när känslan av upprymdhet långsamt rann av henne. Var Madison sjuk? Igen?
De andra tjejerna gick in på scenen och dansade en vacker balett till tonerna från ett känt klassikt verk. Medan de graciöst rörde sig över scenens golv försökte Elvira intala sig själv att Madisons frånvaro inte betydde något. Men en obehaglig känsla i magtrakten trotsade det som borde vara förnuftets röst. Hon kunde inte sluta fundera över Madisons frånvaro hur mycket hon än ansträngde sig för att kväva de tankarna. Medan ängslan och oro vandrade ner längs hennes ryggrad kastade hon en blick på Niall från sidan. Han såg frågande på henne när han lade märke till uttrycket i hennes ansikte.
"What is it?" mimade han tyst och tryckte hennes hand. Elvira skakade på huvudet och fick fram ett svagt leende.
"Nothing," viskade hon.
Nu uppdaterade jag lite snabbare än vad jag gjort de senaste dagarna, bra va?
Jag vill tacka så hemskt mycket för Era fina kommentarer jag fått in på det förra kapitlet, jag trodde väl att det skulle bli lite populärt när Niall och Elvira äntligen berättade hur de kände. Vem kan inte uppskatta lite kärlek då och då? Fortsätt gärna kommentera, det får mig motiverad och kom gärna med tips också, så att jag kan bli bättre. xx
Nu uppdaterade jag lite snabbare än vad jag gjort de senaste dagarna, bra va?
Jag vill tacka så hemskt mycket för Era fina kommentarer jag fått in på det förra kapitlet, jag trodde väl att det skulle bli lite populärt när Niall och Elvira äntligen berättade hur de kände. Vem kan inte uppskatta lite kärlek då och då? Fortsätt gärna kommentera, det får mig motiverad och kom gärna med tips också, så att jag kan bli bättre. xx
Kommentarer
Postat av: Mikaela
Åh! jag blir alltid så glad när jag ser att du har lagt upp ett nytt kapitel!
Och det är hur gulligt som helt att läsa om Niall och Elvira, de är supersöta tillsammans!
Längtar verkligen tills nästa kapitel, du skriver så otroligt bra! :'D xx
Svar:
Johanna Elvira
Postat av: Julia
JAG ÄLSKAR DET! det är jättegulligt att läsa om Elvira och Niall :')
Svar:
Johanna Elvira
